Det börjar bli påriktigt nu

Två och en halv vecka här. Det känns som ett år, och det börjar kännas som det är påriktigt nu. The honeymoon stage is over.

Den här veckan har jag yrat på i skolan. Det är alltid lite svårt att komma in i ett nytt system, även om man förstår språket och så. Jag tycker så synd om de utbyteseleverna som inte förstår vad lärarna säger eller var de skall vara när. Ibland hittar man någon som bara går i korridoren och ser borttappad ut. Sen försöker man hjälpa men märker att man är nästan lika lost själv.

Hittills har det gått helt bra. Jag tar 6 kurser här, men jag skall byta ut en kurs. Alla är ganska bortkollrade när det kommer till läseordningar och det har varit lite svårt att få hjälp. Jag skall från och med nästa vecka ta franska, det är roligt när jag kan få hjälp av min franska kämppis och alla mina nya franska kompisar. Vi äter ofta middag i vår bostad eller hos någon annan och då blir språket nästan alltid franska eftersom jag är den enda som inte är fransk av oss. Som tur finns det några väldigt (nästan för?) trevliga elever som hjälpte mig få in kursen på min läseordning. C'est tres bien!
Idag har jag betalat min första hyra. Oj gud, nu vill ja dö. Vems idee var det att jag skulle åka till Irland? Det finns allt för många fester här och inte allt för många pengar på kontot! Det kommer nog att bli lite tight ibland tror jag. Men det hör väl till när man är studerande? Dessutom harjag måsta köpa några böcker till skolan, vilket jag inte var förberedd på.

Alltid ibland känns det som om det här skulle kunna bli jätte jobbigt. Skolan verkar ibland mycket mera aktiv än vad jag är van vid. Arcada did not prepare me for this! Som tur verkar det som om till och med dom irländska eleverna är lika lost ibland. Det fixar sig nog.

Vitsi vilken rant det här blev. Men ibland finns det bara så mycket att berätta! Tsing tsing, hoppas allt är bra i Finland.