24.10.2012 22.00

För några dagar sen somnade min farmor in. Hon hade bott på åldersdomhem i ungefär ett år och inte mått så bra, så det kom inte som någon överaskning, men det känns ju endå. Det var inte lätt att vara här i Irland när jag fick veta, men som tur har jag fått några väldigt fina vänner här som gjorde dagarna lite lättare.
Min Famo var finast av alla famon, tror jag. Alla mina vänner som kännt mig länge, kände också min Famo. Hon var den där alltid glada, roliga och mysiga tanten, som jag förde mina kompisar till för hon var ju cool, och som alltid hade kex hemma och lärde mig dricka kaffe (med 12 sockerbitar) som 7-åring, och som gav skjuts åt mig när jag skulle ha  kunna ta buss. Hon bodde nära mig hela mitt liv och när jag ver liten spenderade jag väldigt mycket tid med henne, för varje onsdag var Famo-dag. Vi pysslade och målade och åkte till museer och konstgallerier och på zoo och hon läste historer för mig och så åkte vi till Borgå för att gå omkring i gamla stan och äta wienerbröd på café och när jag spenderade veckoslutet hos henne satt vi och drack Madeira och tittade på svenska tv-kanaler.
Jag lärde mig så mycket av henne, och jag kommer att sakna henne. Många kramar och kindpussar till finaste Famo.