Erasmus året över

Nu är jag hemma igen i Finland efter ca 9 månader i Irland, och pust! Jag vet inte vad jag skall tänka.  
Jag är så glad att jag for. Jag älskar Irland. Jag hittade så fina vänner. Jag är ledsen att jag inte lärde känna fler "äkta" Irländare. Jag skulle ha velat bo på annat ställe än Tallaght. ITT var så mycket trevligare än Arcada. Jag älskade mina föreläsare. Jag är så glad att jag hann se så mycket av Irland; Kilkenny, Galway och Killarney hör till mina favorit ställen.
Jag är glad att vara hemma, i egen säng, varm dusch, se Chili och alla som är så glada att se mig, har bilen och allt som kan tänkas behövas. Kan inte vänta att sommaren skall börja påriktigt och ser framemot praktikens början om några veckor, kommer att få lära mig massor.
Jag kommer att sakna allt så mycket; vännerna, skolan, nätterna, morgnarna, kämppisen, Irländarna, pubarna, musiken (!), stämningen, vyerna och alla fina stunderna som inte går att beskrivas med ord. Känns som om även om jag har tusentals minnen så är det inte tillräckligt. Vill inte glömma någonting. Vill åka tillbaka, men inte nu genast. Jag tror förresten att jag aldrig visade min nya tatuering. Ordet éire betyder Irland på Irländska, och är skrivet på min fotled med min handstil.

Planerar redan nästa trip, men ganske jag måste vänja mig att vara här lite igen, få lite jobberfarenhet och ordentliga kurser gjorda igen osv. Känns som om jag skulle behöva ett mellanår, men det vill jag inte ta. Är så väldigt slut nu på något sätt. Men sen är det endå skönt. Jag vet inte. Som sagt, utbytesåret är över, och jag vet inte vad jag skall tänka.